.png)
Ibland blir man nästan kusligt påmind om hur slumpmässiga händelser nästan kan ses som om de medvetet lockar på en och som om livet var en skriven historia.
Det här hände mig tidigare på förmiddagen när jag satt och lyssnade på Leo Laportes podcast This Week in Tech. Där diskuterade gästen Kevin Rose hur riskkapitalister tänker när de får höra om aspirerande nyföretagares affärsidéer.
Vad tänker de när idén är tillräckligt intressant? Det man först måste ha klart för sig är att idéer finns det gott om här i världen och känner du att du har en unik idé i ditt huvud måste du nog inse att minst 10personer tänkt just den tanken du har nu. Det andra man måste intala sig själv är om man är rätt person att satsa på? Kan jag ensam eller med hjälp av mitt nätverk realisera idén på ett så bra sätt som möjligt?
Senare under dagen läser jag vidare i Sean Murrays blogg på Edge Magazine där den eminenta Rob förklarar hans enligt honom geniala idén att blanda GTA med Robin Hood (”Robbin’ Hood.”)
”I could easy be a game designer, I’ve got a lot of game ideas i want to get made.”
Sean går sedan in på hur idéer på en konceptuell nivå är lätt, det som skiljer din idé från alla andras är när du likt introt i The Matrix zoomar in i bokstäverna på Robbin’ Hood och ser hur alla de tusentals andra designmässiga besluten som krävs i ett spel. När utspelar sig spelet, antagonistens historia och motivation, på vilket sätt ska det likna GTA och vad är det som gör spelet unikt? Har du kompetens nog att fullfölja allt från det tekniska, estetiska eller designmässiga?
Problem stöter man på, har du vad som krävs för att välja rätt riktning vid vägskälen? Sean förklarade som jag beskrev i mitt tidigare inlägg hur mycket man ser förbi om man är så fokuserad på reglerna, vad händer om man bryter dem? Eller ännu värre, gör allt för att kunna bryta dem?
