Många äldre spelare klagar idag på att spelen är för korta, Markus Persson är en av dom och skapade på så vis java-spelet ”Infinite Mario”. Nivåerna skapas här helt dynamiskt och spelet har på så vis inget slut, alls. En speldesigner vid namn Ben Weber tog det hela steget längre och ville ha ett spel som även helt dynamiskt anpassade svårighetsgraden beroende på hur lätt spelaren tog sig igenom banorna.
Konceptet är inte nytt, men har tidigare bara involverat det absolut mest basala parametrarna som hur mycket skada en fiende gör eller hur ofta de dyker upp och gör livet surt för spelaren. I Mario är inte fienderna speciellt svåra att ta hand om en och en utan briljerar istället i bandesignen.
Beroende på hur snabbt spelaren tar sig igenom spelet, hur ofta man dör och på vilka typer av fällor man faller in i genererar spelet dess banor. Skulle du dö vid en till synes omöjlig avsats börjar spelet om och minskar antalet ”omöjliga avsatser”.
Hade Nintendo fått tänderna i det här till New Super Mario Bros hade de då kanske inte behövt implementera ett ”hjälpsystem” för att ta sig vidare i nivåerna? Kommer vi få se mer sånt här i nästa generations plattformsspel som Limbo eller Braid?
Spelet finns att ladda hem här och kräver Java 1.6 för att starta.
Den absolut största trenden i spelvärlden just nu är att blanda ett flertal sedan länge fungerande, separata spelkoncept till något nytt. SpaceGrub är på ett just ett sådant spel där man likt Canabalt eller Robot Unicorn Attack slitit ur de sidscrollande partierna från Battletoads eller Super Mario Bros, vispat ihop och gräddat några timmar med 225*C i ugnen några timmar.
Eftersom du (likt kaninen i Alice i underlandet) har så bråttom hem blir dina största fiender i SpaceGrub den oändliga avgrunden eller stora lådor folk olyckligt nog ställt i din väg. Som tur är går dessa lådor sönder om dina reflexer är snabba nog att avlossa några skott med din laserpicka eller helt enkelt hoppa över dem.
Här kommer ännu en godbit från indiespelsdjungeln (även kallat internet) och den här gången är det för ovanlighetens inte ett plattformsspel. Infectonator: World Dominator är ett spel som du definitivt inte ska kolla in om du har någon form av tidsfrist, men något jag verkligen rekommenderar om du är ute efter något nytt att slänga iväg en timma på. I Infectonator trär du rollen som en galen terrorist med ovanligt destruktiva motiv. Genom ett fågelperspektiv skall du med så få klick som möjligt totalt ödelägga städer genom att sprida ett virus som förvandlar människor till zombies. Beroende på storleken av städerna och var de är belägna i världen hittar du olika typer av invånare. Ryssland innehåller t.ex. mer poliser och militärer än Frankrike som kryllar av artister i basker t.ex.
Genom att strategiskt tima spridningen av ditt virus, gäller det att på ett så effektivt sätt som möjligt ödelägga städerna genom att sprida viruset när flest invånare är inom räckhåll. De smittade zombies du nu skapat kan i sin tur börja jaga de återstående invånarna samtidigt som de själva blir jagade av poliser, militärer eller kostymnissar med pistoler och gevär.
Invånarna har dessutom olika attribut i form av HP eller ATTACK-poäng som gör det svårare för zombies att smitta dem, men överförs sedan när de återuppstår som zombies. Beroende på svårighetsgraden att smitta de friska människorna ökar även pengabelöningen de lämnar efter sig på marken. Så samtidigt som du oroar dig över virusets spridning i staden skall du även se till att håva in de pengar invånarna lämnar efter sig när de smittats genom att hovra över mynten med muspekaren.
Pengarna används sedan för att uppgradera ditt virus bi-effekter eller effektiviteten i ditt pengasamlande, vilket är den spelmekanik som får dig att helt plötsligt upptäcka att du suttit med spelet i över en timma. När du väl erövrat städerna i en världsdel (eller land) går du vidare till världskartan för att välja var du ska sprida ditt virus vidare.
Eftersom spelet inte har några konsekvenser för dina misslyckanden så är det dessvärre ingen större utmaning om du har tid att sätta tänderna i det. Använder du bara den gamla RPG-metoden att grinda igenom samma stad om och om igen i början hinner du samla ihop tillräckligt mycket pengar för att inte behöva bry dig om det roligaste jag anser spelet har att erbjuda, de strategiska klicken. För dina zombies blir på så vis alldeles för starka för att du ens ska behöva bry dig och det enda som får dig att fortsätta spela är att maniskt samla in pengaregnet. Hade utvecklarna implementerat konsekvenser för ens misslyckande och begränsat ens möjligheter att uppgradera viruset hade spelet fått en större behållning. Men städerna är slumpmässigt genererade och det hade krävts begränsningar på vilken typ av invånare som spawnar i städerna. Bli inte förvånad om du plötsligt ser att staden bara har en enda invånare att smitta mot en hord av poliser.
När jag hör eller läser ordet textäventyr är det första som ploppar upp i mitt huvud gamla MUD-äventyr. Själv höll jag aldrig på med några, jag saknade både den tekniska insynen och åldern för att uppskatta dessa. Digital: A Love Story är ett ”textäventyr” på det sättet att all handling utspelar sig i form av virtuella konversationer genom meddelanden på BBS:er. Spelet simulerar nämligen ett helt operativsystem från en Amiga. Komplett med musikspelare, filhantering, ett mailprogram och en uppkopplare. Här blir spelet riktigt nostalgiskt, även för mig.
Du börjar med två meddelanden både från skaparen av datorn och förälderns vän som smygit in ett nummer till en BBS längst ner i meddelandet. Tar fram uppringningsprogrammet, knappar in nummret som du självklart skrivit ner i notepad, memorerat eller skrivit ner på (god forbid) riktigt papper. Tryck anslut och du möts av ren och skär nostalgi: modemets uppkopplingssignal.
Väl inne på BBS:en möts du genast av ett brev som förklarar att detta givetvis inte är en warez BBS, men tipsar gärna om var man kan få tag på sånt istället och en tjejs kärleksdikt i din brevlåda. Random att bara skicka iväg en dikt sådär tycker jag, men hur många brudar hängde på BBS:er på den tiden? Förmodligen ett troll. Interaktionen mellan karaktärer verkar vara väldigt primitiv i.o.m. att svaren på dina inkomna meddelanden inte är något du komponerar själv, allt som krävs är ett klick på reply-knappen. Visst hade varit roligare om du själv skrev svar tillbaka (likt breven du växlar mellan dina grannar i Animal Crossing) var nyckelordskänsliga och karaktärerna du konverserar med svarade beroende på det du själv skrivit. Å andra sidan är det betydligt mer avancerat och tidskrävande att utveckla.
För den som tidigare var aktiv med BBS:er på tiden de var aktuella kan jag tänka mig det här blir en notstalgichock. Är du som mig nyfiken på ett nytänkande indiespel och nyfiken på hur det kan ha varit får du inte missa det här.
Tittar man på skärmdumpen ovanför ser Flood The Chamber inte speciellt ovanligt ut, liknande bilder har man tidigare sett i t.ex. Super Mario Bros. guiderna eller kartorna till Zelda-spelen som liten. Det som gör FTC så speciellt är att det här är din spelskärm, du ser allt som händer i banan på en och samma gång. Målet med spelet är att ta sig igenom banan som är riggad med spikfällor i golv och tak innan den vattnet hinner stiga dig över huvudet. Spelet lockar väl miniatyrnörden i en, men en skärmdump gör inte spelet riktig rättvisa. Många fällorna är animerade, vilket gör spelets riktigt svårt.
Det är här jag har det största problemet med spelet. Du behöver inte börja om från början när du hamnar i en fälla, du transporteras helt enkelt direkt till en av många checkpoints som finns utspridda kring banan. Vattennivån förändras dessvärre inte och hamnar du under vattenytan måste du börja om från början. Här önskar jag att spelet hade hjälpt en lite på vägen, kanske pausa den stigande vattennivån när du når en ny checkpoint eller låta karaktären få tag i en powerup som en dykardräkt och på så vis låta spelaren under en begränsad tid få en extrachans att ta sig till nästa checkpoint.
Jag lyckades som du kanske insett aldrig ta mig till toppen, men uppskattade verkligen idén. För att ladda ner Flood The Chamber till PC klickar du här.
.png)
